Grand slam på nyisen

Med nykvesset isbor och ispigger klara, var det slutgiltigt tid för att lista sig ut på nylagt är på jakt efter flammerøde røyer. Blå grader hade ersatt røde, och med det förhoppningsvis om islagt vann.

Fremme ved vannet kan jeg skue et gjennomsiktig islag. Det ligger som en enorm glassplate på vannet. En död ørekyte är frosset och rammet inn i den speilblanke ären vid land. Et makabert bevis på att islokket kan vara en potensiell dödsfelle. Fler långa och buktande talare är å se, men vid att vara försiktiga utöver jag snart fiskeklar på røyevarpet.

Storleken på och röjevarp kan variera, några är mycket små medan andra kan vara titalls kvadratmeter. Men även lagra varp kan ha särskilda platser med mer gynnsamma förhållande än varpet ellers. Själv vet jeg om et slikt sted henne i ytterkanten av huvudvarpet. Det har upptäckts av ett tilfeldigt skrov av senior några år tillbaka. Et hull jeg de siste vintrene har arvet. De færreste vet om stället och hållare seg på det grundare partiet, men i ytterkanten finns en bratt marbakke ned till ca. tre meter dyp. Her ligger en diger stein inntil marbakken på nedsidan av varpet, och en annan diger stein inntil marbakken på översidan av varpet. Området blir därmed rammet inn, och fisken får tillgång till att simma in genom den ena ingången som finns. Inne i detta rummet finns ypperlige gyteforhold med varierande storlek av små och mellanstore steiner, och många røye finner vägen hit. Kort och godt et extraordinært godt varp i utkanten av huvudvarpet. Et varp på varpet!

De första hullene bores på den grunde delen. I løpet av en drøy halv tid är det inte ett litet å känne eller ei røye å se. Det blir å stole på att varpet på varpet vill leverera. Fjorårets hull är borte, men med memorert krysspeiling bores nytt hull rett over gromplassen. Till att börja med verkar hullet fisketomt. Røyeblinken hopper och skjelver der nede, men ingen røye lokkes. Jag bytter till en röd mormyshka. Då kommer snabbt en liten abbor ilende och gaper över. Så blir det lite åtgärd, för att jag snabbt följer ytterligare sex stycken. Så blir det stille igjen. Var i all världen är røya? Et nytt skifte til en enda mindre mormyshka, och snart kan endelig hvite finnekanter skimtes der nede i vannet.

Efter lite iherdig lokking är det snabba fisken, och snart kan säsongens första røye lempes opp på isen.

I horisonten kommer mörka skyer drivende inn fra väst, och vindstyrka ökar betraktelig. I sörjande av vannet kommer en vegg av snö fallende fra himmelen, och den kommer mot mig. Jag banner lavt, antar at dårligere vær vil gi dåligere fiske, men hvor feil jeg tar. Brått är det nämligen som om all fisk i vannet ska äta frukost, och inte mindre än fem ørreter kommer inn samtidigt. Et heftig syn. Först tar den ene, så den andra, tredje, fjerde och femte, alla utan att nåle et sekund, och allt på någon minut hektisk fiske. Et sjeldent godt ørretfiske på isen. Så blir det rolig under isen en stund. Över är däremot, det dynger snön ned i ett horisontellt snövær, och är och pilkehull växlar karaktär ungefär från minut till minut, från genomsiktig blankis till snart gråhvit slaps och snöis.

Jag växlar nok en gäng mormyshka och bedömer å bore ett nytt skrov, men plötsligt dukker nya röjer upp. Røye etter røye durer på utan antydning til skepsis, och hullet blir inte tomt, och kontinuerligt påfyll av fisk både under och uppe på isen. Jag upplever och drömfiske, och tänker på att detta är omöjligt att toppa, eller?

Hvert år sätter några mål. Et av dem har varit å få røye, ørret, sik och abbor i samme vann på en og samme tur. Noe som har lyckats et par gånger, men et par av artene har varit väldigt små. Egentligt var målet krysset av som halvveis uppnådd och hela greia ungefär glömd. Men har hänt något snabbt, och tävlingsinstinktet blusset upp igen. For i en pause fra kikkfisket, sittende på stolsekken, dras nappindikatoren rätt ned. Sena strammes, och dagens största är på. Efter lite spännande körning kan en trevlig vinterörret styrs upp av hullet. Drøye sex hekto.

Jag slipper töffeln igen, och börjar att strömma upp sena när något tungt henger seg på. Fisken sitter och snart kommer en vuxen abbor til syne i hullet. Vekta visar sju hekto. Nye röjer hamnar sedan på ären, alla greie steikefisker, men så går det på en större. Vekta visar precis fire hekto. Nå var det vitring av något stort i lufta, men siken hadde jeg inte satt snurten av hela dagen. Klokka närmar sig halvt tre, och återkommer närmar sig, men plötsligt kommer et napp där man lyfter i vannet och blir krøllete. Full av adrenalin mokker jeg till, och det svarar. Typisk kännetecknande av fiskekroppen slår från sidan til sidan i vannet avslörer som troligen vill dukke upp i hullet.

Och riktig nok, snart kan en välfødd sik lyfta upp på isen. Drøye sex hekto. Det var på hekta, också agnmessig, för en hel boks med maggot hade nått gått med. Mormyshkaen slips en siste gang ned pyntet med upptygd maggot, och jammen blir det en avskjedspresang i form av nok en flott sik. Et nytt mål var uppnådd. En ganska så heftig Grand slam på nyisen!

I tillegg hade jeg haft en dag och et fiske man sällan får uppleva, och det från ett och samma skrov på et unnselig røyevarp.

Kort och godt et helt usedvanlig fiskehull...