Effektivt och spännande abborfiske

Abbor är en spännande och rolig fisk att jakte på under. Treffer du på stimulans, kan solide fangster göras.

När man ankommer et vann man kanske inte känner særlig godt må man ”lese vannet”. Det är kort förklart med logisk resonemang att anta där det är störst chans för att abboren befinner sig. Ha därför som fast rutin att se på terrenget rundt vannet innan fiskeplassene väljer. Abboren leter man först og fremst upp i viker och grunde områden nära land eller grunder ute i vannet. De bästa fiskeplassene fordrer i tillägg att abboren finner næring, och det finner den gjerne der det är godt med vannvegetasjon. Kanske vet du om platser från sommaren.

Hur ska man börja å fiska?

Som en generell regel är de säkraste städerna att börja fiska där huruvida terrenget inte är altfor bratt. Gilla ställena skrår gärna jämnt nedover och det blir lättare att leta efter abboren. Et annat tips på ukjente vann är å se om det har varit andre och fisket der. Finner man et område med gamla pilkehull är det verdt et försök. Jo tettere pilkehullene ligger, jo "hottere" har stället varit.

En möjlig hotspot.

Där terrenget stuper bratt ned i vannet är det vanligen dypt. Gilla ställena är det svårt att låta efter abboren, eftersom några få meter förflyttning kan bety flera djupmetrar olika. Abboren står nämligen helst på tilnærmet samma djup över hela vannet. Forklaringen er at abborens svømmeblære är lukket och kan inte som andra fiskar utöva lufttrykket, och den är därför nødt til att röra sig upp och ned i vannlagene i forhold til lufttrykket. Det är därför svårt att göra det effektivt efter att ha använts på platser där det finns djupgående skiftningar. Ha dessa stedene som et siste alternativ. När man omsider treffer abboren på en bestämd djup, är det däremot klokt att konsentrera fisket om denna djupn resten av dagen.

Blankisflekker

Under varaktig vind händer det snön feies bort och det skapar naturliga fläckar med blank är inne blant snødekt is. Det ger ökad lysmängd och som en naturlig konsekvens kommer att lösas till olika organismer, som är abbormat. Borer man hull her har man gode odds for å treffe på fisk.

Låt opp områden med blankt är.

Abborbittet

Som oftest är det mest bitevilligt i morgonlysningen och någon timer framåt. Midt på dagen ser det ut till att abboren tar en vila, men utöver eftermiddagen tiltar och bitelyst igen, själv om den vanligtvis inte har samma aktivitetsintensitet som på morgonen. En teori om abborbittet kallar ”lufttrykksteorien” och baserer sig på att abboren inte känna sig helt väl i perioder med skiftande lufttryck, och således har liten bitelyst. Det bästa varit är stabilt lav- eller högtrykksperioder, och det bästa abborfisket har man som regel under högtrykk. Helt säkert är det att abboren har helt utpregede huggperioder, och speciellt i större vann med förutsättningar av små byttefisk.

Treffer du stimulans och bittet kan du göra store fangster.

Om barn är med på isfiske bör et vann med en tidigare stor fil och tett abbor foretrekkes. Då är det med stor sannolikhet att det inte sker hela tiden, och för barn är det långt viktigare än storleken på fisken. En fersk isfisker har också mest nytta av att fiska henne, eftersom man lærer när och hur de olika metoderna används och utförs. Stor abbor är som regel något svårare att komma i kontakt med, och det blir därmed längre mellan varje napp, men man har lite erfarenhet av isfiske kan det vara väl varit att använda tiden på att jakte på de stora individerna. Mange abborvann är också ypperlige ørretvann, så är man heldig kan det like gjerne ligge en ørretkubbe i sekken ved hjemreise.

Abboren kan tas på de flesta isfiskeredskap.

Utstyr

Stolsekk: En stolsekk är lätt att bära och man har alt utstyr på et sted. I tillegg används den under praktisk fiske og sørger for at man kommer närmare isen så att man inte tar tak i sena, og man får en stødigere stilling. Jag är längre än det också mer behaglig att sitta.

Isbor: Av fiskeutstyr må man först och främst ha et isbor (sammanleggbart är å rekommendera) på 110 - 150 millimeter i diameter. Isbor med denna dimensionen är let1e å bore med, och är uproblematisk under alla isforhold.

Isøse: När hullet är boret, måste man avlägsna sørpen. Grovrensingen sker genom att vandra isboret och par gånger upp och ned genom hullet. Finrensingen tas så med en isøse. Isøser i plast fåes i flera utgaver, och de är billiga och effektiva.

Pilkestikke: De aller flesta pilkestikker är laget för fiske med pimpel, balansepilk eller blink. En pilkestikke är en enkel sak, bestående av et handtak i kork eller plast, en enkel snabb och en tupp med toppring. Utgangspunktet för detta fisket er att nappet i huvudsak skal kjennes i stikka. Det betyder att sticka må vara lätt, så att man själv försiktigt registrerar napp.

Sene: Isfiskesene är speciellt beregnet för isfiske. Den vanliga dimensionen ligger på 0,14 – 0,20 millimeter. En isfiskesene bör vara godt synlig eftersom man under praktisk isfiske huvudsakligen trekker sena upp för hand och sena blir på isen när man lander fisk. Senene fås i olika färger. Knutene til isfiske är akkurat de samma som ellers i året.

Maggot: Maggot är det mest använda och användalige agnet till isfiske, och är ett typiskt allround agn som säljs i de flesta sportbutiker. I tillägg är det enkelt och renligt att hantera. Ordet maggot är engelskt och betyder larve, och det är spyfluelarver som säljs under detta namn i Norge. Maggot lukter lite så det är rörelsen och utseendet som är dens varemerke. En boks maggot innehåller ca. 250 larver och må uppbevares kjølig ellers forpupper larven seg snabbt. Ved att föra krokspissen försiktig under huden i midten av de to mörka prikkene i den butte ende på larven, som är hodet, förhindrar man å punktere maggoten och den upptrer naturligt och livlig i vannet.

Pimpelfiske

Den vanligtvis mest effektiva redskapen efter abboren är att använda en pimpel med lyskrok agnet med maggot.

Pimpel, eller lurepilk som den kalles, är en svensk uppfinning och är en mycket effektiv abborfanger. Pimpelen har som regel en trippelkrok hengende under, kallade lyskroker, varianter med enkelkroker finns också och är lika effektiva.

Pimpel är en effektiv abborfanger.

Navnet lyskrok kommer av att trippelkroken alltid har en eller annan lokkende detalj nederst på krokstammen, alt från en färgt limkule til garn eller andra syntetiska material. En lyskrok tilført en dråpe av färgen lim, som lockar och tirrer fisken til hugg, är ofta standardfargen och är effektiv. Små pimpler egner sig på grunt vann, och man merker nappene bättre med en lett pilk när sena är kort. På lite djupare vatten må man vara mer aktiv att göra mer rörelse i vannet. För att få till det må man ha lite tyngre utgaver, inte minst för att släcka sena riktigt ut. Fisket sker vid att pimpelen senkes til bunns och så sveiver den upp till tjue centimeter. Börja med några långa lokkedrag, för att sedan ta några roliga sekunder. Ofta är det när pimpelen håller rolig abboren napper, och är det fisk i närheten får man ofta den första. Om man inte märker lite fortsätta man att dra sticka i en snabb rörelse ca. femten centimeter, för så å se den tillbaka till startpunkten. Dunk den en gång i bland mot bunnen slik at slam och støv virvles opp. Detta lockar fisk. Efter några minuter utan något måste man bora ett nytt skrov någon meter utanför och genomgå prosedyren.

Mormyshkafiske

Er abboren extra treg och lite bitevillig, är en mormyshka agnet med et par maggot ofta det enda som duger. Själv om namnet är ukjent och svårt, men det är inte svårt. Mormyshkaen imiterer en vannloppe som naturligt lever i vannet och står på fiskens meny. Dens rörelser och beskedne storlek är det som narrer en treg abbor til att bita. Størrelsen på en mormyshka är vanligen från ett risker och upp till ett stort blåbær. Mormyskhkaens form har inte all världens betydelse, men tar hänsyn till en variant med flat bunn på grunt vann har mer svevende gånger än de mer runda och kompakta som är å foretrekke på dypere vann. När det gäller färger är svarta, kobber, måsar och silver fina allroundfärger, män som är fria från kram kan en mormyshka med stark eller grell färg vara effektiv.

Själv stor abbor tar gjerne en mormyshka.

Fisket utförs vid å senke mormyshkaen til bunns, för så å sveive den femten til tjue centimeter opp. Deretter løftes handa med skjelvende eller smårykkende rörelser 10 till 30 centimeter för sedan å glida rätt ned, och senk gjerne armen slik at mormyshkaen treffer bunn och virvler opp slam och støv. Löft armen tillbaka till utgangspositionen och håll sedan stilla. Se på indikatoren. Skulle den rörelse seg, enten ved å bli dratt ned eller løftet opp, venter man et lite sekund och gjør tilslag, om inte varierar styrken i rörelse, løft och pauser.

Balansepilk

På senvinteren är abboren mer i rörelse och på matjakt, men vannet är fortfarande kallad och energi må sparas. En balansepilk är lättfanget och mettende i förhållande till energiförbrukninget. Detta är gjerne redskapen att använda om man är ute etter de större abborene, eftersom balansepilken imiterer en liten fisk forsynt med kroker foran, bak och enkelte ganger under. Balansepilkens rörelse i vannet är helt speciellt. På grund av småfiskimitationen ska den röra sig horisontellt i vannet. Dette skjer ved hjelp av en styrefinne festet bakerst på pilken, som ska sørge for at hodet på pilken glir först genom vannet och at pilken styrs ut til sidan när man napper i snøret. Många balansepilker har naturliga färger sedan de ska imitera en naturtro bytesfisk, men till abboren mer färgfulla utgaver första valget, tett efterfulgt av blåa, gröna och silverfargede med svart rygg. Också formen på balansepilken kan ha lite å si. En bred och platt buk på pilken vill gi större utslag till sidan efter hur högt pilkestikka heves, än de mer långa och smala variantene. Balansepilken kan vara från tre till sju centimeter.

Ett urval balansepilker bör ligga i isfiskeskrinet.

Starta å fiske nede ved bunnen för så å avfiske vannlagene om det inte är napp å känne. Balansepilken fiskes vid at håndleddet lyfter och senkes i en jämn rykkende rörelse. Balansepilken vill då på sin nedtur ske ut till sidan med huvudet först och dermed opptre som en småfisk. Sena vill nå rörliga seg fram och tillbaka i pilkehullet, och vad som gör att balansepilken rör sig riktigt. Ha små pauser och olika rörelser. Vid napp kännetecknas tydlig motstånd, och tilslaget må ske innan bedrageriet upptäckts.