Strekk i sena på Vikerfjell

På Vikerfjell, 10 mil nord for Oslo, finnes variert skogs- och fjellandskap, många innbydende fiskevann och inte minst möjligheter för att komma i kontakt med stor kvalitetsørret.

Droppende av svette kunne sekken endelig lempes av ømme skuldre. Efter flera år var jag slutligen tillbaka.

På väg ned mot vattenkanten för att fylla dryckflasken öppenbarer brått et vak sig rätt för mig, kun et par meter från land. Det ble därför inte sällan dryckpausen, för nå var det kun en ting som gjaldt, nämligen att överlista denne fremste av ørretene i velkomstkomiteen.

Med utålmodige händer blir stanga montert, och dupp och en markagnet krok lander snart med et lite plopp der vaket öppenbarte seg et par minuter tidigare. Marken får synke mot bunnen til sena blir slapp, men ingen ting skjer. Jeg hever stanga sakte slik at markugga lyfter lite upp fra bunnen. Da känner jeg brått at det är noe som lugger der nede i vannet. Jag sänker stanga, slår snabbt mot haspelböjen och lar fisken får dra ut sig utan att märka motstånd. Några sekunder senare gör jag tillslag, och det är krefter i andra slut. Det är god motstånd mot att börja med, där den lilla stanga intar en position som en övermoden banan. Men de kraftige utrasene gir seg fort til at det kan vara en sværing, så snart kan turens första ørret håves. En grei steikeørret, men inte akkurat den storleken jag hade hoppas på.

Ørretene i vannet verkar vara på hugget, och flera fiskare i motsvarande storlek hamnar i snabb rekkefølge på land. Det vaker är mellan intensivt, och det är vanligt. Jag börjar att tänka tankar om att örretfilen har blivit betydande större med mindre örreter än när jag var henne för några år sedan. Kan det vara att de store ruggene som svømte rundt i vannet nå er erstattet med hundrevis av småtasser? I så fall en real nedtur. I tillägg verkar det som om myggen är mångadoblet i antalet också, för hennes jag står i et tett kjerr och sikter mig in på ett nytt vak, är myggen så pass plagsom at jeg foretrekker å ta en paus i fisket. Jag klatrar upp på en bergnut der det är lite mer vindtrekk. Lite mat och dryck intas, mens jag sitter och studerar vattenflaten der nede. Vak etter vak öppenbarer seg, och det har blitt et realt vakorgie der sulten ørret stadigt är oppe och slurper i seg godbiter.

Så är det snabb och vaken som skiljer sig lite från alla andra. Vaket har den særegne lyden som kun de större ørretene får til, en typ tyngre ljud, och vannringene som sprer seg utover vannoverflaten befester inntrykket av at detta må vara en ørret av god gammel årgang. Typisk nok är vaket ungefär midt ute på vannet, så hon måste anpassas i utrustningen till. Jag dytter resten av maten i gapet och ler ner mot vannkanten igen. Snart är slukstanga klar, ladet med en knallröd Viking Herring sluk på 13 gram. Jag mokker till det jag klarar och får upp ett långt kast, där sluken flyger i fin bue utover vannet, och lander med ett litet plask ungefär som den potentiella gromfisken vaket för en liten stund sedan. Jag startar innsveivningen första kjapt, eftersom jag antar på de flesta fisken i vannet nå har fokus mot vattenoverflaten, alla insekter och vakene tatt i betraktning. Sluken sveives med ujevn rytme ut av vakområdet, och jeg regner med at detta var et bomkast. Et nytt myggbitt i ansiktet får mig til å klappa til denne blodsugeren med höger hand, noe som gör at innsveivningen stoppar opp i et par små sekunder slik at sluken får synke. I det jeg starter opp igjen och gör och dra i stanga, är det snarast som om sluken sitter fast. Bunnapp är första tanken, men så börjar bunnen å förflytta sig mot höger, och nu är det ingen tvil om att en örret är på. En riktig ørret, efter motstånden å döma.

Snellebremsen finjusteres der jeg slutligen upplevde kreft och kamp som jag har drömt om sedan föregående gång jeg var her. Stor och supersprek örret som verkligen sätter utrustningen på prov. Efter flera minuters tautrekking har jag en viss övertak, och börjar därför att se mig ut en landningsplats. Det är bara att glömma, för hennes jag står är det tett kjerr längs bredden flera titalls meter både på höger och vänster sida. Løsningen blir våte støvler, der jeg plumper ut i vann med vann til knes och satser på at teleskophåven får fatt i fisken før de ugjestmilde omgivelsene gjør det. Efter et par rimeligt misslyckade försök, efterfulgt av någon saftige gloser, får jeg endelig dyttet håvammen under fisken, vippet den inn i nätet och løftet håv med fisk inn på land.

Hög på adrenalin kan jag beskue min motståndare, och för en ørret det är. Mørk brun med svarte og røde prikker, og i en lengde och omkrets som visar at den har levd lenge og godt. Fisken mäter och veies, och med sina 1260 gram är turen reddet fiskemessig.

De påfølgende dagene loffer jeg rundt och besöker nya vann både på snaufjell och i tett granskog, och gör mig nya erfarenheter. Ørreten är generellt på hugget dessa dagar, och mye fin fisk blir tatt. Været är varmt, men växlande, så små intensiva regnskurer ser ut till att vara precis det som ska till för att hålla vattentemperaturen nede, samt sørger för att det stadigt är nya klekkinger och sverminger av bland annat med olika insekter.

Det blev med den ena kilosfisken, men flera andra ørreter var upp mot 900 gram, och snittet lå runt ett halvt kilo. Vikerfjell hade åter vistat sig från godsiden, och nok en gang gitt mig nya uforglemmelige upplevelser.

Vikerfjell

Vikerfjell ikke er like godt kjent for folk fra Oslo, Drammen og Kongsberg som Norefjell, til tross for at Vikerfjell kun ligger ca. 1,5 gång biltur fra huvudstaden. Du kan köra till fjells på en av fem skogsbilveier som tar av från vägen på västsidan av Sperillen.

Det är grunneierforeningen Vikerfjell Fisk som driver fiskestellet i vann och tjern i området. De kalker och setter årligen ut 2- sommrig ørret. Årevis av i herdig kultivering har gitt resultat. I dag finnes nära 40 vann med gode ørretbestander. Ørret rundt en halv kilo är vanlig, och kilosfisk är heller ingen uoverkommelig uppgift. I tillägg har det etablerats säg örret-filer i vissa bekker och småföretag, som kan vara spännande att utforska.

Potensiella gromplatser finns det många av.

Det finns också abbor i någon lägre liggande vatten. Her finnes vatten för de flesta, för de som önskar idylliska lavfjellsvann nära skogsbilvei, eller för de som vill använda energi och tillbakalegge hundravis av höjdmeter för att nå mer avlägsna fjellvann.

De høyest beliggende vanna ligger upp mot 1000 moh

Vann og tjern kan betecknas som alt fra rene skogsvann och myrtjern til lavfjellsvann och fjellvann med nakent viddelandskap.

Område

Vikerfjell är et fjellmassiv i Ådalsfjellene med läge mellan Sperillen i öst och Strømsoddbygda i vest, i Ringerike kommune i gamle Buskerud fylke. Vikerfjell grenser mot Vidalen i Vassfaret i nord och Vassfarfoten i Sør-Aurdal i Oppland i nord, och med Urdevassfjell och Høgfjell i sør. Toppene Treknatten och Gyranfisen är också tydliga landmärken i nord. Ellers består av Vikerfjell av butik vid skogsområden. Tregrensen går högt, och i det övre skogsbeltet är det gammal fjellskog med forvride graner och trollfuruer, samt mye myrlendt terreng.

Mye skog, mye fjell och många spännande fiskevann.

Fiskekort

Fiskekortsalg/information fra selvbetjeningskasser/oppslagstavler ved skogsbilveier inn på fjellet. Fiskekortsalg även via inatur.no.

Aktuelle fiskevann

Et variert och spännande fiske kan du ha i bland annat följande vann och tjern: Svarttjern (3 st.), Veslevannet, Skarrudvannet, Damtjern (2 st.), Killingtjern, Langevann, Malotjern, Fisketjern, Auretjerna, Steintjern v/Stjernetjern, Steintjern i nord, Auretjern, Stjernetjern, ogvannejern, ogvannetjern, ogvannetjern. Setertjern, Rokovanna, Lortholoa, Bjørntjern, Klavetjern och Strandvipetjern. Det finns flera, totalt ca. 40 vatten i antalet. Fisk runt 500 gram är vanligt, men det bör inte vara en omöjlig uppgift.

Lortholoa är ett av vanna i området som huser vuxen ørret.

Adkomst

Följ E-16 mot eller från Fagernes. Tre mil nord för Hønefoss, der Sperillen har sitt utløp, ligger Ringemoen. Herfra följer man skilting mot Viker/Vikerfjell.
Adkomst fra skogsbilveier ved Flaskerud, Ringerud, Tossevika, Strande och Elsrud, huruvida det är merkede stier till en del av vannene. Även adkomst från Strømsoddbygda, östover på skogsbilvei drøye 8 km från Sokna. Herfra nordover til Øvre Kolsjø, bom ved dammen, slik at man må gå eller sykle vidare til Vikerfjell.

Det är fina stier og godt skilt på Vikerfjell.

Nyttige lenker

www.inatur.no (søkeord: vikerfjell), www.dntringerike.no/koier/ (övernattning). Facebook: sök på «vikerfjellfisk». Her finnes fiskerapporter, nyttig information och inte minst fiskekart över området med bestandsbedömningar etc.

Kart

Vikerfjell 1: 50 000

Övernattning

Ringerike Turistforening har tre koier som är fina starter: Vikerkoia sentralt på Vikerfjell, Tjuenborgkoia på Hestebrenna och Buvasskoia väst för Høgfjell.

Toppturer

På Vikerfjell finnes de høyeste fjelltoppen på Ringerike: Gyranfisen (1127 moh), Treknatten (1101 moh), Svarttjernkollen (1054 moh), Vikerfjelltoppen (1039 moh) och Høgfjell (1010 moh).

Trenger du kart till turen av beskrivet område finner du det i nettbutikken vår her: Vikerfjell 1:50 000 — fishkingnorway

Gud tur, och skitt fiske...