Vårörret i os og råk
Årets första ørret på stang gir en særegen følelse, så varför vente på isfritt vann när det redan står fisk i små os och råk.
Det var april, och utanför stuevinduet hade bjørka fått små ”musører”, och gammalt tecken på ørretbitt. Dagen efter stod jeg vid ett första stort vatten och klödde mig i huvudet. Det var så langt ögonne rakk, i hvert fall virket det slik.
Timen senere stod jeg ved innoset. Herfra och et par hundra meter bortover längs land på västsidan var det en liten kanal av öppen vatten, bara någon få meter bred. Det bör gi en rättvis chans till att överlista årets första ørret på stang. I det solen var på väg ned över åskammen brøt en sulten vårørret vannflaten och laget årets första vakringer.
Det kriblet i kroppen då tackelet med dupp och mark ble kastet upp på iskanten och lirket ned i vannet och inn mot vaket. Marken fick synke, och snart var det rörelse i duppen.
Våryr som jeg var, dro jeg till alt för tidigt, och känt hur marken blir nappet ut av ørretkjeften. Det blev med den chansen den kvällen.
Uka etter var jeg på ny innover i marka, någon mil längre nord. Själv med varmen som dominerade och utsprunget löv i hagen hemma, var det till min store forskrekkelse fortsatt snöfonner och nakne bjørketrær längs skogsbilveien innover. Og bedre ble det inte da vannet virket å vara helt snö- och islagt. På en höjd hade jag utsikt över vannet och helt i norden var det lite areal med öppen vatten.
Snart avfisket jeg vann längs iskanten, men det var helt dödt. Jag det solen var på väg ned, öppenbar och försiktig vaken. Dupp och mark landet med et lavmælt plopp i vakringene, och det tog bara sekunder innan det blev rörelse i duppen och sen ble dratt ut. Denna gang slo jeg opp haspelbøylen, slik at fisken kunde ta sene utan att märka motstånd. Många långa sekunder senare, då duppen stadigt blev dratt närmare iskanten, gjorde jag tilslag och känd de deilige rykkene från en jättende fisk. Det kalde vannet gjorde sitt, og snart kunne årets første på stang håves.
Ingen svåring, men en grei steikefisk på drøye tre hekto. Vekten spilte ingen roll der det fortfarande var mer vinter än vår der jag stod. Det viktigaste var att fiskesäsongen kan erklæras för öppnat.
Vår eller vinter
I lavlandet kan våren ha fått godt tak, men man ska inte ha många höjdmätare upp innan våren lar vente på sig, och en riktig överraskning har ventat mig mer än en gång vid ankomsten till vannet. Det har varit totalt islagt, eller i hvert fall har det virket slik. Vad gör man da?
Islagt, men det finnes möjligheter.
Det första du bør gjøre er å rusle bort til innoset för å se hvor langt issmeltingen har kommet der. Det strömmar av nät som sörjer för att det blir snabbt öppet, och dessutom vill man sörja för vatten och få högre temperatur, och mycket mat blir indraget i strömmen. Alla faktorer som vill locka småfrossen och sulten ørret. Av den grund vill vi sätta mig in i din användning när det är långt högre än andra platser med vatten. Generellt sett är det fler månader på sparbluss att vara mer glädjande och på jakt, men samtidigt mer påverkad av förhållandena än i vann med stabil sommartemperatur inom trivselstemperaturen. Det fordrer et sakte och effektiv fiske då ørreten kan vara treg i både rörelser och bitt, och du får kanske bara en chans innan den mister intressen.
Fiske i os och råk
Det är fritt fram som ger fördelen av att det är begränsat areal som gör fiskesökningen enklare. Ulempen är att det blir många kast inom ett litet område som orsakar bråk och uro. Därför bör du ha ett begränsat antal kast och i stället fiska mer effektivt med mindre.
Var tålmodig och avfisk och noggrann.
På dagtid bör du starta med å legge de par första kastene langs iskantene. Då vill du i et par kasta avfiske och område där vi ofta stannar kvar i dagslys, som ofta är under inga omständigheter när de gör snabba utfall i öppen vatten och snapper mat innan skynder seg tillbaka till tryggheten igen. Et och annat vak nära iskanten är inte vanligt då det i snö och det finns mye insekter, och eftersom smältning pågår, och oset utökas, vil många hamna i vannet. Om eftermiddagen och kvällen vill vi dock stanna kvar utan att vara öppen för att känna trygghet. Avfisk kastet sakte och legg inn små stopp i sveiv eller inndragning.
Vårfiske längs land
Inte alla os är som fiskbar med hänsyn till djup, vegetation och tillgång. Många vann och tjern har dessutom inte store, kraftiga inn- och utlopp. Man kan därmed uppleva att vannet synes å vara totalt islagt. Let da etter platser sol och vind får godt tak, der siv og gress gjør isen porøs og der odder, øyer, trefall och store steiner står utsatt för vær og vind.
Let opp viker og steder med enkelte råk og sprekker.
Kontrollera också om vannet har en efterlysning. Vid nämnde ställen är det ofta från någon desimeter till ett par, tre meter att det inte går att ta, och små språk eller språk finns. Det är her du nå konsentrerer seg om å fiske. Du kan också uppleva att landet är som tjukk slush, men också hennes går det att locka vårörreten. Med såpass begränsat areal det är snakk om att avfiske, samt det sällan är vak att se, måste du ner längs bunnen för att hitta fisken. Det fordrer et rolig och kontrollerar fiske. En viss presisjon må till för att locka agnet ned i kanske desimeter smale issprekker.
Klarer du å lure en marknadsugge ned genom issprekken, är det fullt möjligt att överlista årets första vårörret.
Med en liten haspelstang och ei lett snabb får du god kontroll på kastene. Sena kan vara lite tykkere enn vanlig då iskanter sliter hardt. Meitemark är mest praktisk till detta fisket. En egnet metode för att träffa små sprekker, hull eller råk, är å trä på et rundt søkke med hull (2-3 gram) som glir fritt på sena och som dermed vilar på krokskaftet, ingen dupp. Krok og mark festes som vanlig. Deretter gäller det å finsikte för att träffa små hull eller pratar.
Finner du isfritt vann är det möjligheter.
Det är bättre att kasta lite för långt och lite för kort, för på sättet kan du dra agnet innover till det faller ned i issprekken. När marken treffer blinkar, lar du snabbbøylen stå oppe til marken när bunnen, och strammer så opp med god kontakt til agnet. Varier sedan med å sveive sakte och variert med innlagte pauser, för så å la marken dale mot bunnen och la den ligge i ro. Ofte er det under pausen ørreten biter. Du kan också pilke marken rolig upp och ned. En variant kan vara att använda en fritt glidande kastdupp i tillägg till sökning och mark, som på ett sätt fungerar som en buffert mot skarpa eller porösa iskanter.
En dupp er en fin "buffer" mot är och skarpa kanter.
Om iskanten har sluppet taket et par, tre meter innved land, eller såpass at du kan sveive utan större fare for att sitta fast, vill det å bunnfiske med en fritt glidende dupp kunne vara effektivt. La duppen lande på isen och lirk den ut i vannet. La haspelbøylen stå oppe til marken när bunnen, stram opp och ha god kontakt med sena. Deretter sveiver du sakte, för så å la marken dale mot bunnen.
Sök rätt utanför iskanten. Her kan det stå ørret.
Vid slush längs land plukker du fram et tyngre dråpe- eller kulesøkke och fester det 10 - 15 cm in på sena, sedan agnes kroken med mark. Kast hårt och direkt mot sörjande och sökt vill slå sig igenom och dra markerat efter sig. Strömmen är nödvändig på grund av friktionen från sørpen.
Provmarkera
Meitemarken är agn nummer en til tidigt vårfiske. Ved duppfiske kan lette dupper med gjennomgående hull fiske godt. Træ på dupp og et søkke med hull i (1-2 gram), och la begge gli fritt på sena. Fest så kroken och trä på to sprellende mark. Mark og søkke ligger trygt under duppen i kastet. För att undvika bråk från duppens slag, bör du kasta så duppen lander på iskanten. Lirk sedan duppen ut i vannet, la marken synke til bunns, la den ligge lite, sveiv så sakte med stram sene til marken nästan är vid duppen, stopp sveivingen och la den synke igjen. På det här sättet fiskas alla vattenlag på ett effektivt sätt.
Et enkelt duppfiske med frittglidende dupp och søkke är ofta alt som ska til.
Enkelte ganger kan ligga vid land, medan det ett stycke utpå har blivit ei renne från strömningene et innos gir. Igjen kan samma dupptype och metod vara effektiv. Kast ut i renna och avfisk kastet som förklart ovan. Knepet kommer när duppen möter iskanten ute i vannet. Med duppen som ”buffer” kan du nå pilke marken upp och ned på samma sted eftersom ären sørger for at duppen ligger stødig og i ro.
Bruk duppen aktivt för att komma till der ørreten nå ofta står.
En annan effektiv metod är att frilinefiske marken, alltså bara använda krok och markera som kastas ut och bli tatt av strömmen. Ved å holde haspelbøylen oppe vil sena fritt renne av och marken kan bli ført inn under isen av strömningene, och den kan tilnærmelsesvis slukfiskes eller dras inn igjen som ved en fluefiskers nymfefiske.
Sluk och spinner
Vanntemperaturen är ofta lägre än ørretens trivselstemperatur, och rörelser och reaktioner är trege.
Kaldt vann gjør ørreten mindre aktiv. Fisk derfor roligere og saktere enn vanlig.
Det fordrer at redskapen fiskes sakte. Om det i tillägg inte är vaken, bör du fiska djupare. För att ha tillräckligt med insveivningshastighet krävs en sluk eller spinner med lätta gånger för att undvika och bunnapp. Sluken bör vara platt och bred i formen, och fiskes sakte och rykkvis innover. Skjesluker med ”kalde” blå och gröna färger är goda alternativ.
Fina vårsluker.
Et alternativ kan vara å sveive en røyeblink agnet med mark eller maggot sakte langs bunnen innover. Det kan vara det som lokker en vårkald ørret.
Forsøk å slukfiske en røyeblink.
En spinner bör ha ett runt blad. Den går högre i vannet med lav hastighet. Fisker du i innos der bekken eller elva drar med jord eller leire som grumser til vannet, bör fluoriserende färgförsök. Det är bättre och tillägg en irriterande effekt.
Avfiskområdet vid först å kasta längs iskantene, så innover mot midten. Varier färger, avfisk vannlagene och husk små spinnstopp.
Fluefiske
En fluefisker har en fordel av att støy och uro är mindre, slik at man kan avfiske hvert sted mer noggrant. Tålmodighet är et nyckelord. Jag tillägger att insektslivet börjar att våkna och en första flue kan vara god vårmat. Vårfiske med fluestang är gärna nymfefiskets årstid, och en stor nymfe som trekkes rykkvis inn kan vara effektiv. Den store ørretfangeren är Montana nymfa.
Montana nymfe är en typisk vårflue.
Med sin store storlek och gulsvarte kropp har den utallige ørreter på samvittigheten. Prova också andra nymfeimitationer av ögonstikkere som fiskar djupt och sakte. Størrelsen är deras styrka, då en stor och lettfanget nymfe är energivinnande i förhållande til mindre mettende munnfuller. Er det vak å se bör tørrfluene tas frem. Steinfluer, mygg och fjærmygg är exempel på attraktiva godbiter på vårparten.
Skitt vårfiske!
