Fiske på blankisen

Sjelden är väl röjefisket mer spännande än när et tynt lokk av blank är har lagt sig över vannet. Det är en lista på en glasklar yta, försiktighetsåtgärder måste utöver det samtidigt som den lyser bunnen av vatten till ett löst mörkt mörker som är djupt när man vågar seg. Det å ligge och duppe nesa i et iskaldt pilkehull i sökan etter hvite finnekanter, försöke å lokke ei røye på kroken med en saftig munnfull. Forhåpentligvis å heise ei rødflammet røye opp av hullet, i stum beundring betrakte slik fargeprakt och undres over at slikt kan finnes i ellers anonyma omgivningar.

Mye spännande händer under isen.

Det är sånt en ihuga røyefisker drömmer om. Men verkligenheten matcher inte alltid drömmen. Utfordringen är att den goda sikten genom islokket också gagner røya. Det gäller därför att anpassa sina förhållanden.

Bli usynlig

Det är tre ting som särskilt skiller fiske på blankis fra fiske på snødekt is. På en tom yta kan man se genom att visa och ladda ner i vannet, och ofta även bunnen om varpet ligger inte för djupt. Er man försiktig kan man vissa gånger skimte hvite røyefinner nede ved bunnen. Men nå är det slik att god sikt gäller begge veier. Det medfører att røyer på grunde varp är lettskremte, noe som gjør fisket utfordrende.

Fantastisk spännande att kikke på fisk som svømmer rätt under deg.

Røyene kan snabbt kunna uppfatta rörelser på vägen, och de skygger området. För att undvika å skremme sky røyer bör man göra sig mest möjlig usynlig. Det kan man få til ved å ha med och legge ut et liggeunderlag. Detta är ett effektivt tilltag mot att få utsyn till vad som sker oppå ären. Det är också enklare att kamuflera kroppsrörelser. För att hålla sig bokstavelig tal på matta, kan man skjære et rundt hull i et gammelt liggeunderlag. Hullet i underlaget placeras över pilkehullet och skapare och skyddar och kamuflerande ram. Om man ger tillförsel för att undvika brå och markante rörelser, och hållare armer och händer mest möjligt inne på liggeunderlaget, och samtidigt använda små och försiktiga rörelser, har man så och si forsvunnet från røyenes vinkel nedenfra och kan fiska utan att bli upptäckt.

Foretrekker man å sitta på en stolsekk eller fiskekasse bör man sitta kompakt med bein, armer och mest möjliga inntil kroppen. Det är bättre att sitta än å stå, eftersom en stående person ger en högre och mer skremmende kontur än en kortare kompakt och samtidigt som lokkedrag med armen eller en annan kroppsrörelse lett vill bli uppfattad av fisk under det genomsiktiga islokket. Oavsett bör man undvika att ha eventuellt sol i ryggen, för att kroppen kan skapa en stor kontrast till omgivelsene bak. Man bör också undvika att kläda i de mest glorete färgerna, som ofta flytedresser till isfiske innehar. Detta är typiskt blikkfang som kan skremme. Blå färger mot en blå himmel gör att du blir mindre synlig, och det gäller samma gråtoner och mörka gröna färger, som står bra till respektive överskyet eller disig väder och snöfrie omgivningar.

På djupare varp är inte røyene som låtsaskremte eftersom de känner sig tryggare men man bör lika väl undvika rörelser.

Det kan också vara tomt är att det inte är genomsiktligt. Detta är som över tid har blivit blandet med rim, snö och fryst övervann och som får en gråblå melkefarge. På slikt är det visuella aspektet försvinner, men fördelen är att røyene inte ser deg.

Unngå bråk

Hemma vill du enkelt höra om någon stamper på att ta ditt, och i varje fall om någon borer seg genom, något av det samma gäller på den första stålisen, så husk at uvøren stamping och ofta boring vil kunne gi skremmende lydbølger fra isen och ned i vannet. Blank är vil forsterke lyder på och under isen, och samtidigt gi rörelser i vannet under det tynne islaget, som røyas sensitive sanser snabbt vil kunne oppfatte. Det är fort gjort att vara ukritisk till hur man beveger sig på blankt och ofta glatt. Tunge steg eller rask gange och löping är gärna att vara om dödt vann. Det samma gäller att skli ut stegene bortover isen. Dessa ganglagene vil avgi mye støy, och även gi rörelse i vannet under isen. En sådan rörelse i vannet kan registreras med det blotta ögonen om man sitter vid ett skrov och en annan person kommer bort. Jo tyngre steg personen tar, jo mer «bølger» vill skvulpe mot kantene i pilkehullet. Det samma gäller om man ska utgå från stegen bortover isen. Da vil man kunne skyve vannet foran seg slik at det dukker opp en enslig, men större «bølge» i pilkehullet. Detta är rörelser røyer vil kunne uppfatta som en fare, särskilt på grunt vann, och därmed flykte. Man bör i stede gå med lette steg, och försöke å undvika å flagre med armer för att hålla balansen.

En annan ting som bör undvikas, är konstant att flyga runt och bar nya skrov. Då vill man inom kort tidsrom avgi stadig ny støy i form av lyder och rörelser i vannet. Det vill vara mer hensiktsmässigt att bära upp flera skrov på en gång för att få unnagjort bråk och störningar. På det sättet får pilkehullene godt med ro innan de gis et försök senare. Det vill därför vara taktisk lurt å fiske längre i hvert skrov än när det ligger snö på isen. Det finns flera fiskare på samma röjevarp, vi kan betala för att hitta en plats lite annat, bara för att undvika att bli påverkad av andras bråk och uro.

Lysforhold

Under blank är vil det være mye bedre lysforhold enn med et lag med snö. Det kan igjen ha innvirkning på vad slags redskap man bör fiske med.

Flertallet av røyefiskere benytter en røyeblink med en fortom ned til en agnet krok. Det är effektivt redskap också på blankisen, särskilt om varpet ligger relativt djupt, där lysförhållandena är dåliga, och även under melkefarget är. På grundere vann kan det vara en ide å forlenge fortommen ned til agnet slik at røyeblinken inte gör en redan lettskremt røye mer mistenksom. Hjelper inte det kan man byta ut röjblinken med en pimpel med en fortom ned till en agnet enkelkrok, alternativt gå ner i storlek på röjblinken och eventuellt försök med mer anonym färg. Er røya fortsatt vrien bör en liten agnet mormyshka få fisketid, som kan uppfattas som et överkommeligt utbyte.

Røyeblink har fått sitt namn med rette.

Lysblinker kan vara mycket effektiv i dåligt lys om morgonen och skickas på eftermiddagen, samt på djup røyevarp. På grunt vann i godt lys vil inte lysflashene ha samma effekt, och kan också i vissa fall se ut til å skremme røyene. Under sådana förhållande, och i allmänhet på grymt vatten, vill ofta en agnet mormyshka som ristes försiktig över bunnen kunde göra underverker. Eventuelt kan man försöka å lokke inn fisk med en røyeblink eller lysblink för en fristende mormyshka glider ned.

Jag val av färg bör särskilt kontrast vektlegges. Eftersom røyefisket under klar, blank är och matt blå- och gråaktig är huvudsakligen pågående när bunnen av gytingen pågår, vill røya som oftest se agnet från sidan. Et redskap sätts från sidan medförare på bunnen eller vandypet är bakgrund, och den kan vara från dunkelt lys till totalt mörkt. Hennes bör lokkeredskapet bestå av gilde, klara färger, som därmed synes godt mot begge ovennevnte. Den välkända oransje färgen på många røyeblinker kan vara en god tilleggsfarge eftersom fluoriserende röd och oransje uppnår bra synlighet på kort hold, och røyefiske på isen är ofta korthållsfiske.

Tålmodighet en dyd

Det vil ofte lønne seg å ha tålmodighet ved hvert skrov. Hannrøyene tar stadige patruljerunder runt på varpet, och de vill som oftest komma innom och pilkehull flera gånger under en dag. For å lokke patruljerende røyer inn under hullet, och inte minst for å få de til å bli værende, kan man före utvalgte pilkehull med mat som røyene liker. Detta kan vara starkt dunstende mat som uppmalte reker, rogn eller fjærmygg. Efter en halvtid bör det vara ei røye eller som har fått vitring av mat, och har fulgt duftsporet inn. Har man da tatt sine forholdsregler för att inte bli sett eller hört, är det goda chanser för at ei gyterøye snart spreller på isen.