Storfiskjakt i legendariske Njardarheim

Det finns spännande fjellövergångar i Sør-Norge. En av dem är nå på full fart tillbaka till gammal storhetstid, där man också kan komma i kontakt med en nordamerikansk innvandrer.

För en del år sedan hade jag en riktigt loffertur rundt i Vestheia, et fjellområde på vestsiden av Setesdalen i Aust-Agder fylke. I et högt belägen område kom jeg över et knippe vann der ørreten efter många svåra år med forsuring nå igjen hade tatt tilhold. Detta måtte vara settefisk, och de var alla jevnstore och veide runt 300 gram, alltså inte all världsstorlek, så de fick vara i fred. Nå var jag tillbaka. Detta gäng med et mål om att få en riktig svåring eller att på kroken.

På vei innover fjellet var det skiftande med en så kallad kald vind från nord, men i följa værmeldingen skulle det bli varmare, mindre vind och mer sol redan nästa dag. Framme vid det första vannet så det dödt ut, och den ingen tvilande negativa känslan om vannet igen var fisketomt kom snikende. Følelsen ble inte mindre av att de första intensiva fisketimene ga null resultat, och det var heller ingenting som avslørte att det fantes fisk her. Men så fikk jeg en opptur, för i det jeg passerte en bekk kunne flere mindre ørreter skimtes i det de pilte nedover bekken och ut i vannet. Det betød enten at det hade blivit gjort ytterligare utsettinger, eller så hade det varit i alla fall en lyckad gyting sedan sist. Jag trodde mest på sistnevnte ettersom fiskene virket å vara mindre än vanlig settefiskstørrelse her inne. Men själv om troen var styrka, det var ingen fisk på land.

Jag hade försökt det mesta av sluker och spinnere, och var kommit till rummet i slukskrinet med olika wobblere. I det jeg festet en liten färgsterk wobbler til slukhempen kunne jeg i sidesynet registrera några småduvende vannringer komma ut från en stor stein ute i vannet. Måtte de vara orsakade av fisk? Jag klinte til med et kast såpass langt at wobbleren med et dunk mötte motstånd i form av hardt fjell innan den ploppet ned i vannet på vannringenes opphavsted. I det jeg strammet upp hände ting snabbt. Först närmast bulet vannspeilet utanför stenen, då sprakk det i et inferno av vanndråper, efterfulgt av et enormt plask der en bronsefarget skikkelse nökket nådelöst hardt i wobbleren. Stikket i leppa fick den sedan till att gå rätt till värs innan den strammet alla muskelfibrer och dro i et enda långt utras ut på dypt vann. Det var liten tvil om att det fortsatt levde i vannet, och det var svårt! Bremsen måtte skrus til, och med nerver i helspenn och hjärta i halsen pågikk en lång drakamp der sena gick i skytteltrafikk fram och tillbaka på snella. Tiden gick til min fordel, och ørreten ble etter hvert mer medgjørlig. Snart kunne en praktfull ørret beskues på land. Vekta viste gode to kilo, och med en prangende klesdrakt som matchet vikt och lengde var det en fisk jag skickade vil glömma.

Det ble med den ørreten i detta vannet, men påföljande dagar fick flera vann och besök, och med godvær och optimala vakförhållanden ble det en storfiskeventyr man inte uppleva allt för ofta i högfjellet, och det på ett plats och i någon vann som för att få år tillbaka helt brakk.

Praktisk storörret.

Njardarheim

Enkla platser kommer man tillbaka till. Njardarheim ligger på en sådan fastighet på 81 kilometer centralt placerad i Sirdal- och Setesdalsheiene i kommunene Bykle och Valle i Aust-Agder, Sirdal kommune i Vest-Agder och Forsand kommune i Rogaland. Her finns idylliska landskap med särpräglade, och en resa inte många andra fjellövergångar i Norge har, om några. Da surt regn dalte ned utover sytti- och åtti-tallet døde de flesta ørretstammene i området ut. Utsettinger ble gjort, men forgjeves. Det endte med försök på å sette ut bekkerøye. Fisken trivdes så godt at den flera platser reproduserte. I dag finnes fortsatt enkelte vassdrag med inslag av stor och sprek bekkerøye.

Det finnes massevis av innbydende vassdrag der fin fisk lever.

Urørt idyll

Njardarheim domineras av tre stora vattenkraftmagasin, som är naturliga innfallsporter till området: Blåsjø med adkomst fra Suldal i nord, och Roskreppfjorden och Svartevatn med adkomst från Brokke-Suleskardveien i syd. I tillägg finns et hundretals större och mindre fiskeførende vatten och elver. Fjellfisket efter ørret var eftertraktet för forsuringen, och är på styrka oppadgående igjen efter omfattande kalkning, utsetting och naturlig reproduktion. Man ska inte långt bort från vannmagasinene innan det är urørt idyll. En förnuftig plan är att ta startpunkten i ett av magasinen, som innehar filer av både bekkerøye och ørret. Dessa är däremot inte enkla fiskevann, verken från land eller genom dorging fra båt eller kano. Det kan gå tidvis mellan hvert napp, men fiskene finnes. Inn i magasinene renner hundretalls bekker och elver med förbindelse til vann och tjern inne på fjellet. Många av dessa, och elver, bekker och kulper i mellan, har bestander av ørret eller bekkerøye, eller begge arter. Vid att följa det renande vannet kan man i stor grad undvika att fiske i fisketomme vann. Vannmagasinene är däremot ypperlige vannveier å ta sig frem långt inn på fjellet på. En medbrakt kano eller leid båt, kan sjösettes vid demningene. Det muliggjør dagsmarsjer med lett oppakking inn til andre mindre vann och tjern. Liksom finnes chanser för fisk i magasinenes innløpsos, särskilt bekkerøye.

Er man lycklig kan fina fangster av bekkerøye hamnar på land.

Ørret

Frem til utpå sytti-tallet gikk det gjetord om ørretfisket i Njardarheim. Årene som följde var en svart tidsepoke, där endast minner om tidigare storhet var tillbaka. Nå är ørretbestandene på full fart uppover, och det finnes vann med ørret på både till och tre kilo, och pr. dags dato er ørreten i ferd med å utkonkurrere og overta bekkerøyas plass der de lever sida vid sida. Ørreten i området har god vekst och är ofta i prima kondisjon. I tillägg har de genetiska villkoren som ger fisk med mycket färgrika färger. I særskilte vann, og i magasinene, finnes ørret mer rød enn brun och med mer hieroglyfiska tegninger enn prikker. En örretlig kuriositet som gir fisket ytterligare och dimensjon.

Herlig och stor ørret svømmer i många vatten och vassdrag.

Slukfiske är ofta mest effektivt. Det å finne viker och knekker i vannet gir gode odds för å treffe på faktisk ørretkubber. Fjellet är utsatt för vind, men finnes overgang med rolig och upprört vann bör dessa avfiskes grundig. Ofta patruljerer ørret langsmed overgangene jaktende på insekter som ”spyttes ut” eller ”suges inn” av vinddriven vatten. I rene ørretvann vil det ganske sikkert stå ørret ved inn- og utos, och disse är mottagelig for godbiter, gjerne en høytgående spinner eller skjesluk med god bæreflate. Under långvariga värmeperioder kan stor örret slip seg ut eller trekkes upp i meddelanden bekker för en förfriskende dusch i mer oksygenrikt och avkjølt vatten. Små spinnere, let markfiske eller små mikrowobblere kan da vara uovertrufent.

En färgrik mikrowobbler har gjort jobbet.

Fiske med mark, med och utan dupp och søkke, är också effektivt, men kräver aktivitet. Er det null vak, har fisken tilholds nær bunn, och fisket bör konsentreres der.

Intens vaking kan förekomma på varma dagar med beskeden vind, där insekter har goda forutsättningar för att klekke och sverme. Sesongen är kort för både insekter och ørret, så godvarsperioder utnyttjas maximalt. Då bör fluestanga svinges, och det är möjligt att göra pene fangster. I större bekker och i elver är det också möjligt att dra fin ørret. Särskilt små kulper och ensamvargar är attraktiva ställplatser för stor fisk. Forholdene är prisgitt vannføring och vanntemperatur, men på rätt plats till rätt tid finnes sprek kilosørret å slåss med.

Bekkerøye

Bekkerøya har forkjærlighet för rennende vann. I mindre bekker och elver är storleken beskeden, men i inn- och utos till större vann och tjern kan långt större individer hugge efter det som serveres. Småfisk kan bita nästan konstant, medan större exemplar gärna är mer lunefulla. Bekkerøya går oftest flera i tillsammans. Rundt strömførende innos ser det ut till konstant att vistas seg fisk. De går på redskapen med dödsforakt, och det gäller att smi mens redskapen är varm, för snart har de luktet lunta eller mistet intressen. Da er det bare å finne et nytt innos. Fenomenet är framträdande på dagtid. Om kvällen vandrer fisken mer, och inte sällan står fisk av grov kaliber rätt nedan utoset. Bekkerøye foretrekker redskap med inslag av starka färger. Speciella färgrika spinner kan utfiska annat redskap, speciellt i mindre kulper och ensamvargar. I större vann är sluker mellan 10 och 18 gram, gärna med innslag av irriterande striper eller prikker, att rekommendera. Fiskearten kan tas på flue, och särskilt nymfer och tørrfluer med inslag av grelle färger fisker godt.

Sök efter gröna färger och aggressiva mönster efter bekkerøya.

Historisk grund

I 1904 gjorde affärsmannen Thorvald Meyer Heiberg flera uppköp och satt snart på store fjellområden. Heier hadde store vyer och var en mann forut för sin tid. Han planla utstrakt försäljning av fiske- och jaktkort til rike utlendinger. Heiberg bygde blant annet flere turisthytter. Verdenskrigene kvalte emellertid Europas turisme, så under andra världskrig ble eiendommen solgt och överdratt nazi-regimet. Quisling døpte området för Njardarheim Veidemark. Efter krigen ble staten eier. Området hade lagrat oförlösta kraftresurser, och det blev efter varje igangsatt massiv vasskraftsutbygging.

Njardarheim.

Kombifiske

Roskreppfjorden, Svartevassmagasinet, Øyarvatn, Nilsebuvatn och Blåsjø är ingen vann med ørret och bekkerøye. Samme gäller för vatten längs Brokke-Suleskardvegen. Ofta fin storlek på fisken, och kilosfisk är inte sällan. Virkelig flott ørret finnes i Storevatn i Taumevassdraget, Nutevatn og Krossvatnet. Stor ørret också i Blåsjø, Svartevatn, Roskreppfjorden, Øyarvatn och Nilsebu. Fler mindre vatten innehar också grov ørret.

Atkomst

Fra Oslo via Dalen i Telemark och riksvei 45 til Rotemo, riksvei 9 til Rysstad og fylkesvei 987 mot Suleskard og til Ådneram.

Fra Ådneram är det fin sykkelvei inn til Svartevassmagasinet.

Fra Stavanger riksvei 45 til Sirdal. Fra Kristiansand riksvei 9 til Rysstad og videre fylkesvei 987. Fra Ådneram på asfaltert anleggsvei (bomvei) til Svartevassmagasinet. Nedkjøringsrampe för båt. Bomnøkkel vid uthyrning av båt.
Adkomst til Rosskreppfjorden ved avkjørsel fra Brokke-Suleskardvegen (fylkesvei 987). Nedkjøringsrampe med bom för båt. Bomnøkkel vid uthyrning av hytte.
Adkomst till Øyarvatn på vei til Heiestøl kraftstasjon. Nedkjøringsrampe för båt ved båthus.

Adkomst til Nilsebuvatn på anleggsvei (bomvei) fra Lysebotn mot Nilsebu. Bomnøkkel vid köp av garnkort, båtleie eller leie av Kleggjadalshytta.

Adkomst til Blåsjø på anleggsvei fra fylkesvei 622 vid Mosvatnet. Rampe for båt ved Oddatjørndammen.

Kart

Trenger du kart över beskrivet område till turen finner du det i nettbutikken vår her: Setesdal Vesthei nord 1:50 000 — fishkingnorway

Och her: Setesdal Vesthei sør 1:50 000 — fishkingnorway

Hytter

Genom Statskogs webbsida kan köpas. Turistforeningen har också hytt i området och bör kontrolleras ut.

Nyttige lenker

www.intaur.no (søkeord: njardarheim), www.statskog.no (søkeord: Njardarheim), www.stavanger-turistforening.no

Skitt fiske...!