På loffen med fiskestang i Skjækerfjella

Fjellområdena nord i Trøndelag skjuler många perler. Her finnes blant annet Norges tredje största nasjonalpark med natur och ørret en nasjonalpark verdig.

Nok en gang var det planerade en tur till nord i Trøndelag. En stor fordel är att man på Österlandet ofta må över 7-800 moh för en riktigt bra fjellterreng, så klarar man sig med 4-500 moh. Det gjør at varmen kommer raskere, snö och är smälter snabbare och säsongen kan börja tidigare.

Fra sør till nord

Planen var att utforska Blåfjella – Skjækerfjella Nasjonalpark, och ett område som fortfarande är lite känt för allmennheten och med möjligheter att ha herligheten för sig själv. Tolv døgn til rådighet, och en plan om å krysse nasjonalparken med sekk och fiskestang och loffe mellan vann och bekker fra sør til nord. La kart, lyst och innskytelse styr beina.

På loffen med sekk och fiskestang.

Utfordringen var tropevärme, och den hade vart i veckor. Det knaset under føttene på myrene innover. Första kvällen ble tilbrakt vid Nåvatnet på grensen til parken. Vannet går för att vara et mycket bra fiskevann, och är mellanstort med några grunde partier. Nå i varmen var det däremot på dypere vann et fåtal vak visade sig. Godt utanför slott. Det ble att vente på beskeden skumring och forhåpentligvis lite kjøligere vann. Ventetiden ble emellertid lang. Först ved fem-tiden på morgonkvisten, då disen lå som et tåketeppe over vannet, var det ett knippe ørret som tok turen inn och begynte å vake. Typiska kallade ryddegutter plukket rester från gårsdagens insektsverminger. En spinner blev valt, och efter någon kast var turens första ørret kroket. En steg prikkete och på sex hekto. I løpet av en halvtid följde till i samma mal. Da lettet disen, sola tok tak och ørreten trakk ut på dypere vann igjen. Ting tydet på at døgnet måtte snus, för en liten halvtimes bittperiod under hela tiden är något man för alla del vill få med sig oavsett klokkeslett.

De första dagene var en evig kamp för att finna lite sårt tiltrengt skygge.

Morgenbitt

Neste dag ble det en rast vid Djuptjønn hvor tipsene gikk på fin fisk. Typisk nok hade många och tjue grader i luften gjort och potentielt gott fiskevann om til lunkent tevann. Fisket blev därför inte det helt store. Det vill si, ørreten nappet, men det var vannets viltre tenåringer som mycket seg överlista. Et par stykker var i underkant av fire hekto. Men et idyllisk vann var det. Kveldens leirplass var beräknat ved et av Middagstjønna. Tjønna ligger högre och det var tydligt mer fjellaktig her oppe. Vinden hade ökat under dagen och gitt kyligere drag i lufta. Forhåpentligvis ville høydeforskjell och kaldere vind ha positiv innvirkning på fiskebittet. Men nei, det ble plan B. Den gick ut på å legge mig. Men för det stille klokka på seliky med håp om et godt morgenbitt. Om det inte är så dåligt för vannets eftermæle.

Tidlig morgon, og ørreten var i bittet.

Klokka fem neste morgen lå vannet blankt i store delar. Fler vak var å se. De öppnar sig ute vid lekanten och inte närmar sig land som under gårdagens morgonfiske. Det var tydelig at föregående kvälls blåst hade dratt mye insekter utover och at de nå var samlad upp til en buffé av småsnacks. Overraskende mye ørret plukket insekter från det vinddrevne vannets etterlatenskaper. Den kilne vinden var perfekt fluebris, och valget falt på dupp och en fluefortom. Efter några kast var tvilen kom sigende, nappet det slutligen till och en feit gullfarget krabat gick himmelhøyt. Sikker på at fisken hade slått seg av sveivet jeg febrilsk utan å kjenne motstånd, men fick brått kontakt igjen. Snart lå turens första reale fisk i håven. Vannets ettermæle var reddet. Fler fina följde, så tog vakfesten slut och fisken dro varje gång. Det var bara å innse att det troligtvis ville gå nok et døgn innan det åter var fisk å få.

Ingen ting å utsette på kvaliteten på fisken i området.

Fjellskjækra

På den tiden aktet jeg å loffe vidare. Detta gäng östover till det kanske mest kända och omtalte vannet her inne. Fjellskjækra är första stort och har majestetiska Skjækerhatten rett ved. Ryktene skulle ha det til möjligheter for fisk på et par kilo, og et par bilder jeg hadde sett var motivasjon nok til å svinge innom.

Fjellskjækra- et spännande fiskevann.

Det nærmet seg kväll da jeg kunne skue utover vannet. Flott läge och idylliska omgivningar gjorde at fiskelysten tok kvelertak på pessimistisk tanker om hittil håpløst resultatløse kvelder. Enkelte vak var faktiskt å se, och de verkade å vara inom kastehold. Het i toppen ble snart första kast tatt. Det ble et kast för eftertiden. För den andra vann efter hundra kast inte var villig till att gi från sig en enda småfisk, gick det hennes första kast på en riktig slugger av en ørret. Sluken, en sexig Viking Herring sluk med röd och hvit och med en stor sort prikk, hade fått synke lenge, och ørreten snappet den innan innsveivningen startade. Och nå var det riktigt drag i sena. Det ble en märklig kamp. I andre vann hade ørreten plasket och rullet i ytan ispedd høye hopp i försök på att slå sig av, mens her foregikk alt på dypet. Fisken gick rolig fram och tillbaka på en 20 meters sträckning. Den virket å patruljere en känd utsträckning utan att ta särskilt notis av å ha en trippelkrok i kjeften. Like brått som kampen startade, like brått tok den slut. Det varme vannet hade utvilsomt gjort sitt, och det virket som ørreten ga opp. Snart lå den i håven och pustet tungt. Med sine 1550 gram var det turens klart största. En fisk verdt å minnes. Sikker på å ha hittat turens gromvann och superbitt antok jag detta kun var begynnelsen. Var fel jag tok. Riktignok kom nappene tett, men kun fra undermålere eller slank fisk i dålig kondisjon. Et antiklimaks. I stället ble vekkerklokka atter en gang stilt på otta. Jag kunne spart mig, inte et vak var å se och inte en fisk å få.

Äntligen en riktig ørret på land.

Den lille bekken

Imidlertid holdt tendensen seg; dålig bitti dag, kväll och natt och et kort hektisk bittintervall på morgonkvisten. I midtre del av nasjonalparken hadde jeg få holdepunkter å forholde meg til. Över Imsdalsfjellet bugnet det av små vann, putter, bekker och elver. Jag flyr förvirret runt och nifisket putt efter putt och bekk efter bekk. De flesta var resultatlösa, men några positiva erfarenheter blev det. Blant annat krysset jag en överraskande djup bekk. En titt på kartet visade att den kom från en putt längre upp på fjellet och rant ut i et större vann längre ned. Her måtte det da leve ørret. Og jo da, der vann och tjern lå livløse, var det i små kulper i bekken konstant liv och røre. Jag målte för moro skyld vanntemperaturen, den var hela 2,5 grader kallare än andra vann. Lägg till rennende och mer oksygenrikt vatten och massor av skyggefulla gjemmeställen, och det var drömförhållanden där andra platser hänger med geipen. Glad för slutligen å uppleva lite aktion på höglys dag, valde jag att övernatta. Igjen kunne jeg spart meg, for nok en gang var bittet stikk motsatt och avtok da kvällen kom, och det var null aktivitet i den hittil hellige halvtimen om morgonen.

Många namnløse tjern, bekker och kulper ble försökt med växlande helvete.

Akselvatna

Nord i nasjonalparken opplever jeg fiskebittet slik det kan vara hennes inne – konstant och intensivt. Den verste varmen hade gitt seg. Den flaue brisen från sør var blitt mer lett och beskeden än flau och den var vestlig. Med vestan fulgte et kaldere drag i lufta. Det var fortfarande t-skjorte och solbriller, men forholdene var i ferd med å snu, så det gör ofta i Trøndelag där nytt är stadigt kommer inn fra havet. I det Austre Akselvatnet blåste det kraftigt, men inne bland bølgetoppene vaket ørret. Her gjaldt det å ha syn och hørsel med seg och lokalisere plask man kunne høre der ute, för så å pælme i retning av vaket. Deretter var uppskriften direkt å sveive en sluk snabbt i vannoverflaten. Etter å ha tatt turen rundt vannet, hade ni kubbete fisker mot ett kilo blitt landet. I tillegg hadde jeg mistet minst like mange, pluss och allt hogg som inte ga krokfeste.

Akselvatna är flotte fiskevann.

I løpet av natten tilltok hitta stadigt. Neste morgen var det stiv kuling i kastene och en temperatur som innbød til topplue. Skulle det vara hopp om fisk i dag, måtte rolig vann finnes. Vestre Akselvatn ble plottet ut. Ved hjelp av kartet ble ei vik, som ut fra vindretningen burde ligge i le, vald. Det gjorde den. Her var det kun krusninger och ett annat vindkast som rotet upp vann. Och tro det eller ei, men i vindkast som innbød til seilregatta började små myrdøgnfluer (vespertina) å pop opp i sådan antal att stimulera av ørret trakk inn på grundene i vika och fråtset i bevinget smågodt. Plask efter plask kunne snart höra genom vindkastene. Örreten var mer selektiv, men och aktivt slukfiske resultat. Efter et par timers intensiva vakfest, var fem stykker överlistat med en toppfisk rätt över kilosgrensa.

Ørretfight.

Dagen efter var det inte längre vær, men uvær. Jag gjorde ett halvhjertet försök med slukstanga och hade tatt ett siste kast för fjortende gäng, då det jaggu gick på en flott avskjedspresang. Minutter senare kunne nok en ørret över kiloen håves. Efter det var det som alt liv fick nok av vind och regn och dykket ned i dypet för å sture. Jag droppet därför besökte inn i det ørretrike och sagnomsuste området i Gressåmoen. Jag var i grunden nöjd som jag i striregnet tok fatt på hemturen.

Stille för stormen. Snart plasket regnet ned bland lyn og torden.

Blåfjella – Skjækerfjella Nasjonalpark

• Tidigare Gressåmoen Nasjonalpark har blivit kraftig utökad och fått namnet Blåfjella - Skjækerfjella/Låarte-Skæhkere (sørsamisk) Nasjonalpark.
• Upprettet vid Kgl. Res. 17 december 2004.
• Totalt areal på 1924 km ² och tredje största nasjonalpark på fastlands Norge.
• Ligger i kommunene Lierne, Snåsa, Verdal, Steinkjer och Grong i Trøndelag.
• Vernet ska säkra et stort, sammanhängande naturområde urørt av tekniska ingrepp.
• I øst ligger Sverige, E6 parallellt lite väst för parken.

Adkomst

Det finnes grusveier och gamle skogsveier använda som innfallsport til skogbruk, seterdrift, jakt och fiske. Svillestien tar dig inn til grensen av nasjonalparken från sør. Stien er belagt med gamle togsviller och gjør det enkelt å ta sig fram och man sparer mye tid och krefter.

Svillestien är lättgått och tar snabbt in i området.

Fisk och fiskevann

Det är fisk i de flesta vatten, elver och bekker i området. Ørret dominerer, men ogsaa lake og røye finnes i enskilda vann. Också örret i många små och användbar putter. Några är överbefolkade av småfisk, men flera innehar grovkalibret ørret.

Knallfeit 8 hektos ørret.

Fiskekort

Sørlikortet dekker nordre del (Lierne kommune), och fås köpt genom www.inatur.no och hos lokala grundeiere och forretninger i Sørli. For midtre och søndre del gäller fiskekort för statsallmenningene i Snåsa. Fiskekort köpas gjennom Inatur.no, samt vid Snåsa fjellstyre och en rad butiker, bensinstationer och campingplatser i området.

Hytter

Snåsa fjellstyre har flera hytter som leies ut till allmennheten. Gå inn på www.inatur.no för beställning.

Kart

Trenger du kart över beskrivet område till turen finner du det i nettbutikken vår her: Skjækerfjella 1:50 000 — fishkingnorway

Nyttige lenker

Sørlikortet/Nordlikortet: www.fjellstyreneilierne.no, Snåsa fjellstyre: www.snasafjellstyre.no, Nasjonalpark info: www.nasjonalparken.no

Utallige fiskemöjligheter finns för den som tar turen...