Mektig fiske i Sunndalsfjella

Sunndalsøra är för sportsfiskere mest kända som endestasjonen til elva Driva, en av Norges bästa sjöørretelver. Men i fjellene rundt blinker många fjellvann med ørretbestander som kan tillfredsställa de flesta fjellfiskare.

Etter to døgns fiske med yr, regn och kuling i kastene, var det ännu inte kommet en ørret på land. Tredje morgen ble det væromslag med sol och blå himmel. På kartan är det blinkat och spännande och högt liggande vatten på andra sidan av flera höga fjelltopper. Valget var enten å klatre över fjellet eller å gå en lång omvei rundt. Fint vær gjorde valget enkelt, för lysten på fisken var stor och all fisketid skulle utnyttjas.

Det tok sin mann å komma seg inn til drømmevannet.

Efter ett par timers vandring starter den bratte uppstigningen, och jag får snabbt gnagsår på nesa, där jag äter höjdmätare till frukost, lunch och middag, och det är rimligt när toppen närmar sig och tåka kommer undertecknas. Med sig har den vind och regn som står rätt i mot. På få minuter blir flott fjellvær forvandlet til en fjellvandrers mareritt. Tåka gir ungefär null sikt, find uler rundt øra, regnet kommer vannrett och temperaturer faller mot frysepunktet. Kroppens indre kompass vil till höger, men kompassnåla i hånda peker mot vänster, och får tillit. Sikten forverres og brått ligger en tett tåkesky framfor føttene. Ryggmarksrefleksen drar i brekket, inte ett sekund för tidigt, för skjult inne i bomullsdotten är et skyhøyt stup, där ögonen i korta glimt kan skimte något mörkt och udefinerbart långt der nede. Jag ryggar forskrekket bakover och leter småskjelven i lång tid efter en farbar rute ned. I en langsgående revne i fjellsiden klamrer en smal och hardpakket snöfonn seg snabbt, och den blir redningen. Et par hundra höjdmeter ned forsvinner tåka. Slutligen är det möjligt å ta mig inn med kompasset, och tiden senare kan et vått telt slås opp.

Äntligen framme efter en lang marsj.

Utfordrende fiske

Jag våkner av solstråler mot teltduken. Ute er det nästan skyfritt, men vinden är stark. Vannet ser innbydende ut, och sluk efter sluk skiftes etter hvert som de inte leverer. I nordenden är jeg mer i le, men det är svårt förhållande för slukfiske. Grunna går långt ut innan man skimter randen der marbakken går mot dypere vann. Problemet med slik bunn er at man får avfisket knapt halvt kastet før man måbosveive for å tur undvika bunnapp. Alllikevel ryker flera av godslukene. Snart nås en diger odde på vannets östside. Her ligger en snøfonn som avgir smeltevann. Grunna på oddens nordlige langside er drøye ti meter lang innan vann får den blågrønne lagunefargen som kjennetegner klart och dypt høyfjellsvann. Hoppas det stiger, men her får jeg den hårda nordavinden midt i fleisen och sluken kommer omtrent i retur.

I marbakken, övergången mellan grunt och dypt vann, hände det otroligt.

Jag klipper en tung Møresilda sluk in på svivelhempen och får läggas till ett accepterat kast. Sluken får synke til bunns, der jeg antar all fisk i vannet nå befinner sig. Jag tar några omdreiningar på snabbt samtidigt som stanga dras jämnt på skrå uppover i innsveivningsretningen, slik at sluken stiger i vannet. Deretter tas en längre paus där stanga går tillbaka på strömmen till startpunkten. Innsveivningen starter på ny med et pådrag idet sena blir slapp och sluken treffer bunnen, för ørreten angriper ofta mens sluken synker, eller i det den skyter fart framover i vannet. Efter et par sådana manövrer hogger det tungt, och en pen fisk går på. Efter flera heftige utras kommer ørreten opp i vannoverflaten, och i den hårda nordavinden vaker det av alle ting rätt vid fisken jeg körer. Et merkelig sted å vake nå. Snart är fisken inne på grunda, och har gjort jobben. Jag kastar ut på ny der den andra ørreten vaket. Rett før sluken skal upp längs marbakken skimtes en rask skygge, och den hogger. Sene flyr av senespolen, bremsen knitrer lik en høyspentledning och stanga står och bevrer med krum nakke. Detta är storfisk. Ørreten jager ut och ned i dypet och er som omedgörlig som fisk av en sådan kaliber förväntas vara, men efter flera minuters drakamp märker den kört, och kan snart styras mot håven och løftes inn på land. For en fjellørret, feit i ordets positiva forstand, och med mer flexibla än prikker der den färgrike koloritten skinner i kvällsolen i kaskader av gull, brons, svart och röd.

Topptrimmet kraftplugg!

Sluken pälmes ut på ny, nå med förväntan om att spännande saker som ska ske. I det sluken synker kjennes et nøkk i sena og stanga får strax bøyd form. Nok en kraftplugg är kroket, och i storlek med den första. Mens jag kör den här fisken vaker det återigen rätt från sidan av, men jag kör inte med insektsvaking, mer som om de är uppe och leker. En märklig och logisk uppførsel i den starka och kalla vinden. Snart ligger nok en fjellørret bak mig, men det är kun begynnelsen, för nå tar det av för alvor. Det är bara å kasta ut, la sluken synke och vente på et røsk i stangtuppen. Det är et ørretfiske ulikt alt annat, och minner mer om et ellevilt stimfiske etter makrell. Ørret efter ørret taues inn, och rätt som det är följer kilosørreter efter inn på grunda och svømmer ungefär runt beina mina och leter efter den färgade metallbiten innan de roliga simmar utover mot dypet igjen. Det är en surrealistisk föreställning som pågår, där jag har rollen som en slags dukkemester som trekker i marionettrådene och som vid hjelp av snöre och sluk styrer vannets ørreter dit jeg vil.

Den ene etter den andre ørreten gick på med dödsforakt.

Det kan inte vara tvil, jag har hamnat upp i et fiske man kan läsa om i klassiska böcker av Peder W. Cappelen og Jacob D. Sømme - et vannvittig vandringsbett, men her troligen med et omvendt fortegn än den vanlige och mest omtalade vårbeitevandringen där fisken söker till varma bekkeos där vannet är varmare än de har tilbrakt vintern. Henne verkar det som om de söker efter vatten för att kyla ner efter den långa värmeperioden som slutade dagen innan vi började. Oavsett så övergår det praktiska fiske alla teorier, och faktiskt också alla fantasier. Jag är inne på experiment med olika sluker, men har ingen chans, för henne är fasiten bokstavlig talt festet i seneenden. I stället är jag livredd for å miste den nya favoritsluken, en Møresilda i blå och sølv på 22 gram, men den rekker heldigvis aldrig å sette sig bunnfast innan en ny fisk går på.

Godsluken viste sig å vara en Møresilda 22 gram i sølv och blå.

Totalt hamnar 22 flotte ørreter på land. Lägg till alla fisken som klarar att slå sig av, samt flera hogg, och man har ett fjellfiskebonanza någon knapt våger att drömma om. De få ørretene som inte svelger hela trippelkroken, får efter hvert friheten tilbake. Vid midnatt är det över, och med en stapfull fiskepose och et bristeferdig håvnett bärer lange armer fangsten tillbaka till leirplassen. Stup trøtt och sliten ramler jeg inn i teltet och sover trøtt manns sömn. I forteltet ligger 18 vuxna ørreter, med ett genomsnitt över ett kilo och med en toppfisk på nästan 2,5 kilo.

Helt rått ørretfiske. Fjellfiske på sitt bästa.

Morgenen efter är det rensing av matfisk. Fiskene är megafeite, knallröde i köttet och lyser kvalitet. Mangel på mat blir det inte, där jag gomler kokt och stekt ørret till lunch och middag på nästa dag. Resten av fangsten oppbevares nedgravd i en snöfonn.

Nok ørret til frukost, lunch och middag.

Om kvällen är jag tillbaka på samma plats under samma förhållande, och förväntad action och fisk från första kast. Den gäng ei. All fisk verkar å vara forduftet, och inte et bitti är att känne eller en fisk är å se. Så kan fjellfisket vara, så oförutsägbart, men också så otroligt bra när allt klaffer. Den oförglemmeliga gårdagen är historien och vardagen tillbaka så den ofta är, med aktiv systematisk avfiskning av vattenmassan på jakt efter en och annan sulten. De nästa par dagene är också resultatlösa av regn, tåke och nordavind dominerer. Jag är i grunden glad för lettere sekk, och är nog så medt på ørret, der fortsatt såre føtter tar fatt på omveien rundt fjellet.

Sunndalsfjella

Sunndalsfjella ligger i Møre og Romsdal fylke och är ett stort fjellområde på ca. 480 km ² fordelt på et terreng som strekker seg från ca. 800 till 1985 moh Området forenes efter varje med fjellene på Dovre och Lesja i respektive södra och sydväst. Hennes finns mycket väder, mektiga och bratte fjell, samt butiksområden lite besök av människor. Och inne i bland dukker blinkende fjellvann opp, der de flesta innehar ørret. Det är nok å välja i bland, och möjligt å fiske omtrent fra bildøra nær grusvei och dra mye, men mindre ørreter, eller slenge sekk och telt på ryggen och traske i dagevis innover mot avlägsna høyfjellsvann med grovvokst ørret. Fjellområdet ligger i stor del av Sunndals statsallmänning och administreras av Sunndal Fjellstyre. Det mesta av allmenningen ligger inom gränserna till Dovrefjell - Sunndalsfjella nasjonalpark, och ett eventyrligt område för sportfiskare, jagere och friluftsfolk. De flesta vann ligger i skrint terreng i høyfjellet, mens enskilda vann i lägre områden omgis av noe vegetasjon.

Över 100 ørretvann kan du testa ut i Sunndalsfjella.

Enkelt tillgänglig vann

En mye benyttet adkomstvei er fra Sunndalsøra opp Litjdalen til Torbudalen. På vei innover Torbudalen dukker stadig nye vann opp. På högra sidan ligger det svåra Osbumagasinet och efter varje dukker den enda större Aursjøen opp, medan det på vänster sida stadigt popper upp inbydende och enkelt tillgängligt fiskevann. Blant annet er Larstjønn tilrettelagt for funksjonshemmede med egen fiskebrygge. Vann längs vägen är bra skiltet, och det är enkelt att hålla orden på hur man befinner sig. Allmänt är det så att klisjeen om att längre man går, jo större är fisken, även gäller för Sunndalsfjella. Det finnes mange vann langs veien innover Torbudalen, men de största fiskene finner du inte her, själv om hederlige undantag finnes. Langt och högt inne på fjellet, kan du däremot komma i kontakt med högfjellsörret på både till och tre kilo. Ørret är dominerande fiskeart, men det finns harr i någon vann i Torbudalen, som kom till vassdraget i samband med överföringen av vann från Aursjøen til Osbumagasinet, en tunell som var färdig i midten på femti-tallet. Vann fra de nordöstra och österre delar renner ned i Drivavassdraget, mens vann från de sørvestre och nordre delar renner ned i Torbuvassdraget, och herfra i rør ned til Sunndalsøra och Aura kraftstasjon.

Osbumagasinet är et stort uppdemmet vann i Torbudalen.

Nok av gode fiskevann

Statsallmenningen är delt inn i 19 små och stora vassdrag med fisk av varierande storlek och kvalitet. Det är utformat en vassdragsöversikt som visar indelningen, och som finns på uppslagstavler i Torbudalen. Totalt finnes det över hundre fiskevann att prova sig i. I Reinsvassdraget går Midtre Øksendalstjønn for å være et vann med fin fisk. Her har också Fjellstyret en utleiebåt. I Søttubotnvassdraget skiller Bølgetjønn seg ut med stor fisk av fin kvalitet, mens i Raubergsvassdraget går Midtre Skrammeldalsvatn för å inneha mye fin fisk. I Purkvassdraget finnes elleve lett tilgjengelige vann med ørret. Lille Rundjønna skiljer sig ut med en liten, men storvokst bestand av ørret i ypperlig hold. Torbuvassdraget har till vann, och är det mest besökte. Hennes simmare har en god storlek och kvalitet. Fjellstyret har hytte med båt til utleie. I samme vassdrag ligger Torbutjønna . Också hennes finns harr, i tillägg till ørret. Håkkodalsvassdraget ligger på nordsiden av Torbudalen. Her ligger Øvre og Midtre Håkkodalsvatn som sies att vara bra fiskevann med fisk av god kvalitet. Skjellbreivassdraget ligger på högfjellet på östsiden av Torbudalen. I Langtjønna är det stor fisk i största vann, men också enkelte grove i det mindre vannet. Skjellbreidtjønna innehar också en vuxen fisk med en snittvekt rätt under ett halvt kilo. Grønnliskardvassdraget omfattar Grønnliskardvatnet, som ligger på 1360 moh på sørsiden av Grøvudalen. Det är mye feit ørret upp mot kiloen i vannet. I Salhøvassdraget på östsiden av Grøvudalen på ca. 1400 moh huser blant annet Midtre og Nørdre Salhøtjønn storvokst ørret i utmerket kondisjon. Istjønnvassdraget ligger högt på den nordligaste sidan av Grøvudalen, och hon kan jaga flott ørret i grønnfarget smeltevann i andra hälften av augusti. Skirådalsvassdraget har tre vatten på östsiden av allmenningen som rennar ned i Drivavassdraget. I Storvatnet og Langtjønna finnes storvokst ørret, speciellt i førstnevnte, men den går för att vara vrien å få på stang. Fjellstyret har utleiehytte vid nordenden av vannet. Ved Skiråvatnet har Kristiansund og Nordmøre turistforening en hytte (Loennechenbua) vid østenden av vannet.

Många vann som inte ser ett fiskeredskap under året som väntar på den som tar turen.

Fisketips

• Fiskesäsongen är kort och hektisk för vann högt och långt inne på fjellet. Skickat i juli och augusti är bästa fiskeperiod. I vann nær veien i Torbudalen kan man ha et godt fiske fra juli och utover.
• Sunndalsfjella ligger nära kysten og tar i mot mye vær som stadig skifter, och med det också fiskebittet. Utnyttja därför varje liten period med roliga vindforhold, sol och högre temperatur.
• Vann innover Torbudalen har många olika insektslekkingar genom säsongen, som gir vakaktivitet, och man kan ha et artig fiske med fluestanga.
• På högfjellet är slukfiske som huvudsakligen gäller. Kast på någon vak och sveiv sluken högt i vannet. Er det vind och kaldt bör sluken ”torskefiskes” längs bunnen innover med ofta bunnkontakt.
• Effektiv fjellsluker i området kan vara Møre-silda i blå/sølv och röd/kobber, Salamander i röd/kobber, Viking Herring-sluk i röd/hvit med sort prik och Special sluker i röd/kobber och blå/sølv med röd prikker.
• Er bittet dålig kan det vara smart att försöka små sluker och spinnere i inn- och utløp, samt i kulper och bekker vann i mellan. I strømmende vann har ofta inte værforholdene som stor innvirkning på fiskebittet. Sök gärna starka färger.
• I vann med möjlighet för att leie båt vil grov ørret kunne overlistes vid å dorge med en sluk eller wobbler. Slipp ut 30 til 40 meter sene bak båten och varier hastigheten med å legge inn krappe svinger slik at sluken eller wobblerens gange verkar mer fristende. Storörretene tas gjerne i skumring och lyser inte när de jagar högre i vannet.

Møresilda. En klar favorit på denna resa.

Fiskeinformation

Fiskeregler är uppslått på opplysningstavler i Torbudalen. Salgssteder: Sportsbutiker og bensinstasjoner i Sunndal, samt via Inatur.no.

Merkete stier

Fjellene är flera platser bratte och mektige, och det som på kartet kan se ut som greie snarveier, är ofta inte det. därför märkt sti så långt Följ råd er, för så å ta avstikkere til vann i omkringliggande områden.

märkte stier och följer följande från denna.

Båtutleie

Fjellstyret har båtutleie i Reinsvatnet, Nedre Øksendalstjønn, Skarvvatnet, Nedre Skarvdalsvatn, Midtre Skrammeldalsvatn, Nedre Håkkodalsvatnet och Torbuvatnet.

Övernattning

Sunndal Fjellstyre har fire hytter i høyfjellet til utleie, samt et gapahukanlegg for opp til 30 personer i Torbudalen. Torbudalshytta, Storvassbua, Håkodalshytta och Karistu kan köpas via Inatur. inga. Båt medfølger ved leie av en av fjellstyrets hytter.

Adkomst

Fra Nordmøre i nordvest och fra Oppdal i öster till Sunndalsøra via rv. 70. Rv. 62 från sydväst. Fra Sunndalsøra opp Litjdalen og bomvei innover Torbudalen. För att komma in i allmenningens nordliga del, kan man köra till Gjøra öster om Sunndalsøra, och herfra vidare till Jenstad och Middagshjellen. Derfra sti inn til Skirådalen. För att komma till midtre delar av området kan man fortsätta från Gjøra inn til Røymoen og Hallen. Derfra sti til Istjønnvassdraget, Salhøvassdraget eller Skjellbreivassdraget.

Nyttige lenker

www.sunndal-fjellstyre.no, www.inatur.no (søkeord: sunndal fjellstyre), www.ut.no (søkeord: sunndalsfjella (stier og hytter i området)), www.sjff.net (info om Driva (sjøørretfiske))

Kart

Trenger du kart över beskrivet område till turen finner du det i nettbuttiken vår her: Dovrefjell väst 1:50 000 — fishkingnorway

Och hennes: Dovrefjell-Snøhetta 1:50 000 — fishkingnorway

Et fiskeområde verdt å ta et jubelhopp för...