Jakten på Norges høyeste ørret

Ørretfiske kan by på mange utmaninger. Har du lyst på en riktig nöt kan du försöka förbättra høyderekorden på ørret till över 1400 meter över havet.

Det var mest slump at denne turen kom i stand. En fisketur i fjellene rundt Lom och Skjåk långt nord i Gudbrandsdalen var under planlegging. Vid granskning av kart visade det sig att många vann lå högt, högre än vann jag tidigare hade besökt. Detta är en potentiell ny rekord inom räckvidd. Gjeldende pers var en ørret tatt i et vann strax över 1530 meter över havet, som jeg anså tøff å slå. Men her lå mange vann från 1400 til godt över 1600 meter över havet. Men är en ting å finne høye vann på et kart, en annan ting är om det lever ørret der. Oavsett var tävlingsinstinktet trigget såpass på fjellområdet ble noggrant studerande.

Isbreer och högliggande vatten. Men fantes det fiska henne?

Efter mycket tid och leting kom och genombrott. På Lom fjellstyres webbsida lå et dokument som visade örretutsettinger i fjellstyrets respektive vatten tillbaka till 1995. Jag hade faktiskt konkreta fakta å förhållande till mig och kunde jämföra ørretutsettinger i olika vatten från utsettingslisten med höjden över havet på kartet. Alt virket å ligge til rette, men hvor høyt var det mulig å fiske, og hvilket vann skulle det satses på? Pekefingeren för fram och tillbaka över kartet, och ögonen spratt upp och ned på utsettingslisten. De flesta högest belägna vanna stod uppført utan utsettinger. Det betydde ett av to, enten var det för dåliga levevilkår, eller så var det nok fisk der från för. Tøft klimat och høyden tatt i betraktning, så jag bort från vatten utan utsetting. Det medførte at vann etter vann måtte droppes. Men så var det något som fick flakkende ögon till att bli stirrende. För bland ukjente namn var det ett jag tidigare hade hört om, eller rettere sagt trodde jeg hade kört på ski utpå. I min ungdomsår var nämligen satsingen på långrenn stor, och det medførte leting etter snö även på sommarstid. Ett av de mest snösäkra ställena till långt ut i en gemensam ferien var vid Juvasshytta, just i området där jag hade nått pekefingeren, och jag var riktigt säker på att detta vannet rett ved. En titt på kartet konstaterte hva jeg nesten ikke kunne tro, men Juvatn rett ved Juvasshytta lå på 1835 meter over havet, og hadde, hvis jeg skulle tro utsettingslisten, fått ørretutsettinger jevnlig med 5 års mellomrom. Da hade vannet varje gång blitt forsynt med 400 to-åringer, et anselig antal fisk tatt i betraktning storlekn på vannet, samt att vannet högst troligen inte hade det största fiskepresset her til lands. Sannsynligvis var det levande förhållande för ørret, och därmed möjlighet att få fisk. Skulle jeg gruse gamla företager och sette en uslåelig rekord, så måtte det vara i Juvatn.

Fisketid

Det var i slutet av augusti och högfjellfiskesesongen var i sitt bästa sändningstid. Hittil hadde alle langtidsvarsler för Juvatn hade regn och tåke som huvudingredienser. Men nå så det ut till att bli en ørliten öppning. Det neste døgnet skulle ha sol, sørlig flau bris och upp mot 16 grader. Skulle det vara möjligt att få ørret i Juvatn, måtte det vara nå. Det var en for god anledning til å miste, så det gjaldt å hive seg rundt och utsette alt annat.

Juvatn med Juvassbreen i bakkant.

Hemsidan til Galdhøpiggens sommarskisenter informerade om att skisenteret var stengt på grund av mildvær och mye regn, något som betydde lite snö, och forhåpentligvis lite eller ingen är. En telefon til Juvasshytta fastslo at vannet var isfritt. Jag var framme vid tolvtiden dagen efter, och sol, vind och temperatur var på min sida. Juvatn visade sig från godsiden värt, men gjaldt det också fiskemässigt? Jag formodet att det inte var särskilt vak eller annan form för att se på vattenflaten, så slukskrinet var långt tyngre än normalt och steget med bland annat tunge sjösluker mot 30 gram. Jag började med en sluk mitt på viktskalaen, en svart och silverfarget sildesluk på 15 gram. Sluka genom luften och ploppet i vannet med flera meter höge och mektiga bredskavler som bakgrund. Det var med ærefrykt sluken fick synke til bunns innan pilkingen innover mot land startade. For hvert stopp fikk sluken bunnkontakt, før jeg igjen sveivet någon meter, samtidigt som stanga ble løftet i været.

Det var med ærefrykt det första kastet ble lagt ut.

Det gick en tid. Ingen ting hade hänt, bortsett från et par bunnapp som hade minskat vikta i slukskrinet noe. Jag hade kommit et godt stykke mot skiheisen och tok ett siste kast på den här fiskeplassen. Sluken sjönk till bunns, och då jag strammet upp var det något som direkt dunket till i stanga. Et perplekst tillslag följde, och det var motstånd mot dypet. Inte våldsam motstånd, men nog att adrenalinet steg bra mot topplokket. Et par minuter senere kunne jeg betrakte en sølvfarget ørret på drøyt 300 gram. En ny høyderekord på ørret var ett faktum, och jeg hadde fått hva jeg var kommet for.

Ny höjdrekord, men var det möjligt att överlista och större familjemedlem?

Men mye vil ha mer, och lysten til å hilse på både faren, bestemora, oldefaren och för den saks skyld tippoldemora til denne ørreten var fortsatt stor, och dagen fortsatt ung.

Hög på ørret

Det dro seg mot sen eftermiddag. De sista timers intensivfiske hade varit monotona och resultatlösa. Sola var i ferd med att gjemme sig bak fjellet, och det var toppen en halvtime sollys igjen. Temperaturen sjönk med en grad i minut. Den tidigare blå himmelen var utöver eftermiddagen blitt erstattet av mörka skyer med glimtvis biter av sol. Vinden tiltok, och egen tro på nok en fisk avtok. Jag borde varit ytterst nöjd, men tanken på att det garantert svømte långt större fisk her ville inte slip. Jag bestämde mig för fem kast till. Kast nummer en, att och tre var som de sista hundra kastade resultatløse, men så hände det otroligt.

Det är många sätt att bli hög på, och hennes jag stod var jeg i ferd med å bli hög på ørret. Raskt började jeg å hive efter pusten, hjärtat startade å blodhamre och slå på maks speed och kroppen ble mer och mer skjelven henne i tynnlufta opp under Norges tak. Först trodde jag det var et bunnapp, men bunnen började å röra sig, då forsvant metervis av sene fra snabbspolen och då det kom återtaget rykk i stangtuppen, var det liten tvil om vad som foregikk. Efter långa, hektiska minuter hade jag något som skulle kunna vara optiska illusjoner, för att vara djupt nere i det klara gröna kan jag skimte något som kunde vara konturene av en diger högfjellsörret.

Så jeg syner, eller hadde jeg på en riktig ørret?

Fölelser exploderade i mig, och jag bannet högt och en stilla vän om varandra, och gick från fullständig eufori till fullständig pessimism där jag var säker på sena ville ryka eller krokfestet glippe, allt under en sekund. Fisken ville hela tiden ned på dypt vann, som väl var enda naturliga vistelsessted för ørretene i detta vannet. De heftigste utrasene avtok, och jag blev mer trygg på krokfestet och kunde starta att pumpa fisken mot ytan. Snart kom ørreten motvillig upp i dagslyset och brøt vannoverflaten för första gänget, kanske i hela sitt ville liv. Hvilken fisk det så ut til å være.

Snart brøt min motståndare vannflaten, kanske för första gänget i sitt liv.

Håven ble snart senket i vannet og praktfisken kunne trekkes inn over håvammen og løftes på land. Begge lå vi utslått på bakken och gispet efter luft. Det var en kamp, ​​en rus och en høydare för evigheten. Snart kunne jeg i etterdønningens rus betrakte fisken fra et mer normalt perspektiv. Ørreten ble med skjelvende hender hektet på vikta, som visade solide 1620 gram,.

En 18 grams sildesluk blir liten i kjeften på en sådan ørretkubbe.

Efter en snabb fotosession ble fisken renset och mageinnholdet undersökt. Det bestod utelukkende av bunndyr, för det mesta små krepsdyr, så ørreten i vannet virket å ha gode matforhold. Allikevel var det lite överraskande att fiskekjøttet var så knallrødt.

Ingen ting å utsette på kjøttkvaliteten.

Et par nydeliga filer blir paket ned i sekken, och jag startade bilen minuter senare lå hela platået i et gryende regnvær.

Jag hade upplevt en av säsongens få vær- och fiskemessige öppningar her oppe, som hade gitt en fin och en flott ørret. I tillägg var höjdrekorden på örret förbättrad med nästan 300 höjdmeter. Trolig uslåelig inom Norges gränser...

Jag hadde fått mer enn jeg hadde turt å drömma om.

Høyfjellsfiske

I den høyalpine sone är det ingen sammenhengende vegetation, men stort sett stein og ur. Jag fjellvann över ca. 1300 meter är det de tøffeste och mest kuldetolerante ørretene i landet som lever, och de kan ha är och snö som tak ti månader i året. Høyfjellet karakteriseres av lite vegetation, och det är ett alpint landskap som dominerar med mye blankskurt fjell, stein, ur och blokkhav. Lav, mose og enkelte fjellplanter hållarstativ. Vannet är allmänt kallat och svårt klart, men enkelte vann kan vara grønnfarget av algekoncentrationer från snösmelting. Jag har många områden som är fritt från några veckor i året, utöver i augusti och september. Vann och tjern är svår vind- och voretsatt, noe som gir tøffe livsvillkor. Vanskelige gyteforhold, der vintern kommer ofta innan ørreten får gytt, gir enkelte starka årsklasser mens andra ungefär inte existerar, och kan gi ett eventyrfiske etter jevnstor storfisk om du fiskar i et vann när en stark årsklass är i sin bästa alder. Overbefolkete bestander är i så sätt sällan vare.

Det kan gå år mellan varje gäng och örretfil i och högfjellsvann har en lyckad gyting.

Fisken må äta när det är bra förhållande, och bitteperioden kan vara intensiv med mye flott fisk på land. Enkelte insekter som stankelbein, mygg, fjærmygg, knott och russefluer (bibio) hållare. Också et landinsekt som edderkopper trives.

Stankelbein är et av insekterna som innehavaren står själv vid högt belägen fjellvann.

Högt belägna ørretvann kräver också ofta slits och svette för att nå upp och inn till, och örreten blir på en metod mer verdt till högre den hävstång och jag mer man måste slita för den, än en ørret fisket nära bilvei. I tillägg är det gjerne høyfjellsörret særs vacker, och varje høyfjellsvann kan ha en ørretfil med speciell färg och typiskt utseende.

Koloritten på høyfjellsørret kan vara spektakulær flott.

Det å finne liv i ett vann hur man är osäker på det lever ørret, eller at alt ser dödt ut, och så brått få real bøy på stanga och høylytt tikking i snella, gir också en særegen lykkefølelse.

Det är något speciellt.

Ørretens allmänna utbredelse i Norge är god i vatten mellan 1300 och 1400 meter över havet, långt mindre utbredt mellan 1400 och 1500 meter över havet och den lever sällan från 1500 meter över havet och högre. Mange høyfjellsvann är helt beroende av jevnlige ørretutsettinger.

Kjekt å vite

Juvatn:

• Juvvatn ligger 1835 moh
• Trolig Norges høyestliggende ørretvann.
• Det setts ut ett- eller toårig settefisk med jevne mellomrom.
• Lom fjellstyre administrerar fisket.
• Fisk dypt, ha god pauser och prøv tunge sluker i blå, gröna och blanka färger.
• Kan vara året runt, beroende på snömängd, kulde, längd på vintern och sommarværet.
• Juvbreen sneier vannets sør och vestside, och gir kald vanntemperatur.
• Juvatn är vattenkilde til sommarskisenteret.
• Heis opp på Juvbreen ligger rett sør for vannet.
• Kontakta Juvasshytta för statuskontroll av vannet för avreise.
• Galdhøpiggen sommarskisenter har webbkamera, som kan ge värdefull information om var och allmänna förhållande.
• Asfaltert bomvei opp til Juvatn, som er Norges høyest beliggende veistrekning.

Tunge sluker som fiskar aktivt rätt över bunnen är gärna effektivt i djupt högfjellsvann.

Fiskekort

Lom fjellstyre administrerar fisket för ca. 140 fiskevann, inklusive Juvatn, i Lom kommun. Fiskekort köpas på turistplatser, butiker och kiosker i området, eller via www.inatur.no.

Adkomst

Genom Gudbrandsdalen via Otta från syd och nord, sedan rv. 15 till Lom. Fra nordväst över Strynefjell till Lom. Herfra 15 min. körning på fv. 55 til skiltet bomvei opp til Juvasshytta. Fra väst genom Luster och over Sognefjell.

Det är många höjdmeter som må forseres. Lyckligtvis går det bilvei upp.

Övernattning

Juvasshytta är utgångspunkt för fotturer til Galdhøpiggen, och ligger 1841 moh Overnatting på rom med 2 till 5 personer, dusch/wc på rom eller i korridor. Bestilling på e-post till: post@juvasshytta.no, eller på tlf.: 61 21 15 50. Et fiskeopphold bör kombineras med en topptur til Galdhøpiggen.

Nyttige lenker

juvasshytta.no, Galdhøpiggen sommarskisenter: gpss.no, lom-fjellstyre.no

Kart

Trenger du kart till turen över beskrivet område finner du det i nettbutikken vår her: Jotunheimen väst 1:50 000 m/bonuskart topptur Galdhøpiggen og Fannaråk — fishkingnorway

Ta turen, och få naturupplevelser du vil huske lenge...